känslan när studievägledaren ringer och säger:
"Vi hittar inte dina gymnasiebetyg"
och jag frågar:
"Okej.. så vad gör jag då, då?"
"Ja, tyvärr så räckte det inte med att du sökte på dina grundskolebetyg
nu som jag hade hoppats på...."
"Okej....?"
"Jag är ledsen, men jag är rädd för att du får läsa om gymnasiet"
"dsflkisdlgöjlkjgsdfjglsjhldsökfäöfkölsdgkdöjgkdfjsölkjfslkjgfkjgd"
"Nu hörde jag inte vad du sade, jag har lite dålig mottagning?"
...
well. ja. jag har ju alltid stört mej på det där VG't i engelska som det saknas
ett M framför - är det nu jag får chansen att göra om och göra rätt? ;) för
att med det självförtroende sedan hamna på ett starkt C...
borde ju köpa en skoluniform att sitta och plugga i om kvällarna också,
så gör vi det hela lite roligare ändå. kjol eller byxor med pressveck?
kort hår eller flätor? ska man tugga tuggummi också, som man kan sitta
och dra i medan man tänker? glajjer?
"plötsligt händer det" kan tydligen tolkas på fler sätt :D
ge mej en leksandsvinst imorgon och en tummen upp på att min
önskan om högre lön slog igenom så lovar jag att jag ska ta mig
igenom gymnasiet på distans - hit me baby one more time, liksom:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar