jag är en sucker för adrenalin. och jag får rush'er av att se sport.
leksand - västerås live. träningsmatch eller inte. stämningen var där. jag var där.
man står i publiken och tillsammans med 300 (vanligen fler tusen då'rå) skriker
man ut sin lycka när laget man hejar på gör mål - eller sin frustration när det går
som det inte borde; det går som stötar genom kroppen. hela blodomloppet jobbar.
JAAAAAAAAAAAAA!!! känslan av lycka som ger en ett leende som sitter i
fler timmar efter man kommit hem, helt omöjligt att sova och dagen efter går man
som på moln :D totalt fantastiskt! det känns som JAG vunnit. därför.
därför flänger jag västmanland runt och ser fotboll på sommaren och innebandy
på vintern. jag jagar adrenalin. är för feg för att köra alldeles för fort i bilen,
ni som legat bakom mej vet;). jag kommer aldrig till grönan för att åka de
läskigaste karusellerna och i vintras tror jag att jag körde skoter en gång (!).
samma rus får jag av att spela i ett vinnande lag - när jag får mvg i ett ämne eller
när jag klarar någon annan utmaning. helst vinner någon annan utmaning;) samma rus får
jag av att vara förälskad, jävligt dumt:P och samma rus får jag av att klara ut ett tv-spel.
eller när VFAIK vinner. vill inte ens veta hur länge jag skulle dansa fram efter en
fotbollsmatch live i England:) :)
adrenalin-junkie, maybe! men ruset rockar! drug by choice, liksom:)
& ja... känslan när allt då går åt h-vete kan ni kanske lista ut?
var snäll mot mej om Leksand förlorar en match jag är och tittar
på - just sayin'... :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar