Fröken Roos

Hur mycket kan ens intellekt prestera?
Där är ett jobb dit man förväntas gå
Man drar ju sitt berömda sabla strå
Man har en lya där man kan kampera

Nu gäller blott en partner, inte flera
Hallå där, värld! Nu kommer jag, pass på!
Men vänta, vad är det som krånglar så?
Ens kropp, ens minne allt tycks haverera

Jaha. Minsann. Då var vi alltså klara?
Man anar ett slags tillvarons komik
Det är ens öde, att man dömts att vara
Man slipper fisk när man är stor och rik

Som vuxen kan man äta godis bara
Och glass och korv och plättar i kubik.